Samarbetsrådet för regional dansutveckling har valt att dela ut DANSPRISET 2026 till dansambassadören Mike Gamble med motiveringen:
Genom sitt stora engagemang i Danscentrum Väst, Kulturrådet och med sin podd ”Gambles Green Room” samt som koreograf, pedagog och mentor för unga dansare har årets pristagare, Mike Gamble etablerat sig som en central kraft i utvecklingen av dansfältet i sverige. Mike rör sig friktionsfritt mellan olika genrer och sammanhang, belyser dansfrågor vare sig det gäller den institutionella eller den fria streetscenen och han bidrar till förståelsen för dansen och dansaren som en integrerande och demokratiserande kraft. Men framför allt sprider dansaren och koreografen Mike Gamble glädje och hopp om framtiden med sin öppenhet och respekt för konstarten och sin egen tidlösa jazz- och street-dans.”
2026 tilldelas Mike Gamble DANSPRISET inom
Kriterierna: Höja status för området samt barn och unga insatser.
Kategori: Politiskt engagemang.
Mike Gamble tar emot DANSPRISET 2026 på Bibu den 27 maj på Helsingborgs stadsteater.
Mike Gamble. Foto: John Hagby.
Intervju med Mike Gamble
Svensk version (english version below)
När, var och varför blev det dans för dig?
Så vitt jag kan minnas har dansen alltid varit en del av mitt liv. När jag var sex år koreograferade och framförde jag ett dansnummer till Janet Jackson för mina klasskamrater på min födelsedag i stället för att ta med en tårta. Min bror var klubbdansare i New York City – House och Vogue. Han brukade komma hem och lära mig dansrörelser så att han kunde se hur de såg ut. När jag blev äldre, oavsett vilken väg jag tog – sport, utbildning, mode, reklam/marknadsföring – fann dansen alltid ett sätt att få plats i mitt liv. Vare sig det var genom undervisning, koreografi, uppträdanden eller bara den sociala klubbupplevelsen, förde universum mig alltid tillbaka till dansen och jag blomstrade i den. År 2005 bestämde jag mig för att satsa 100 % på min professionella danskarriär. Ingenting har kommit emellan oss sedan dess!
Vad är det som driver dig?
En passion för potential och möjligheter. Potentialen i MÄNNISKOR, potentialen för FÖRÄNDRING, potentialen för FRAMSTEG och de obegränsade möjligheterna till möjligheter. Jag har aldrig nöjt mig med det absoluta minimumet, jag har alltid tänjt på gränser [på ett positivt sätt] – att gå bortom dem, att se vad som finns bortom dem, att främja vilka möjligheter som kan blomstra bortom dem. Naturen slutar inte utvecklas – den hittar alltid ett sätt/fortsätter att anpassa sig, fylla på, växa och blomstra. Så varför skulle vi inte göra det? När man blir självbelåten stagnerar livet, liksom kulturen. Vi bör inte nöja oss med vad vi har uppnått idag, snarare fira prestationen och använda dem för att påminna oss om var vi var och vad den kan leda till att bli härnäst. Möjligheterna är obegränsade!
Vilka danspolitiska frågor engagerar dig mest?
Diversifiering, tillgänglighet och representation av underrepresenterade röster och ett hållbart ekosystem.
Vilka strukturer saknas och behöver förändras inom dansfältet i Sverige idag?
Internt saknar vi en stark känsla av gemenskap. Det blir bättre, men vi måste bli mycket bättre på att komma samman och stödja varandra över regioner, inte bara lokalt. Kraft i antal, styrka i enighet. Och inte bara för det som gynnar ”mig” i nuet, utan i det långa loppet, vilket är det bestående arv vi arbetar mot och lämnar till nästa generations konstnärer för att kunna fortsätta och/eller ha det bättre än det vi har idag? Och att fråga oss själva, vad är det vi bidrar med till samhället för att det/de ska fortsätta vilja ha/behöva oss? I takt med att resurserna har blivit mer knappa känner man ett behov av att leta efter sig själv. Men den här typen av mentalitet och handlingar skadar oss alla som fält mer än gynnar oss individuellt. Vi blir en frikopplad grupp, separerad och individualiserad – konkurrenter mot varandra i stället för en enad konstnärlig gemenskap och de ovan nämnda samhälleliga kulturbärarna. Detta dissocierade sätt att interagera blir en mall för hur våra medborgare, politiker och beslutsfattare förhåller sig till dansfältet och ser det som en [kostsam] samhällsbörda snarare än som en nödvändig och grundläggande pelare i svensk kultur – kultur används i detta sammanhang som en markör för samhälleligt arv, inte paraplybegreppet för konsten.
Externt sett saknas förståelsen av vad dans representerar som en form av samhällskultur, utanför ett varuorienterat monetärt perspektiv. En påminnelse om den historiskt grundläggande roll som kulturkonsten och dansen spelar i ett samhälles bestående arv. I en modern värld som är fixerad vid monetarisering och lönsamhet, skiftar samtalet lätt till ”vad är den ekonomiska avkastningen på investeringen?” ”Hur mycket pengar ska tjänas?” Där författare skriver om tiden har dans alltid varit det rörliga förkroppsligandet av tidens människors röst. Dans har alltid och fortsätter att föra samman människor och bevarat berättelserna om de människor den härstammar från: svensk folkdans och hambo; samernas kulturella danser, maoriernas ceremoniella Haka-dans, Hawaiis hula, de olika danserna från folket över den afrikanska kontinenten som Agbadza hos Ewe-folket i Ghana eller Zaouli från Elfenbenskusten. Dansen runt midsommarstången, congalinjer, fyrkantsdanser och till och med The Itsy-Bitsy Spider använder koreografi för att lära ut motorik och koordination i tidig barndom. Dans är inte bara en hobby, det är en arvsmetod från ett samhälles historia.
Vad vill du förmedla i ditt arbete med unga dansare?
ATT VÅGA! Våga vara annorlunda, våga sticka ut, våga uttrycka dig, våga vara dig själv. Lär dig att inte frukta det okända, att inte vara för bekväm och att inte bli fångad av samhällets normativa tryck – var dig själv! Slutligen, fira inte bara de stora milstolparna som avgör din framgång, utan ge dig själv också beröm för de små framgångar du uppnått för att nå den stora – du kan inte nå den stora segern utan alla de små segrarna innan, och du förtjänar att fira dem lika mycket för din egen skull, som andra kommer att fira den stora segern för dig.
Koreograf, scenkonstnär, utbildare
Ordförande – Danscentrum Väst
Ledamot – Danscentrum Sverige
Ledamot – Dansens Hus, Stockholm
Ledamot/Referensgrupp, Dans & Cirkus – Kulturrådet (The Swedish Arts Council)
Urvalskommitten – Scenkonstbiennalen 2027
Värd – Gamble’s Green Room (Podcast available on iTunes & Spotify // Instagram – @gamblesgreenroom)
English version
When, where and why did you choose dance?
As far as I can remember, dance has always been a part of my life. When I was 6, I choreographed and performed a dance number to Janet Jackson for my classmates for my birthday instead of bringing cake. My brother was a club dancer in New York City – House and Voguing. He would come back home and teach me dance moves so he could see how they looked. As I grew older, no matter what path I took – sports, education, fashion, advertising/marketing – dance always found a way to have space in my life. Be it via teaching, choreographing, performing, or just the social club experience, the universe always brought me back to it and I thrived in a dance element. In 2005, I decided to commit myself 100% to my professional dance career. Nothing has come between us since!
What drives you?
A passion for Potential and Possibilities. The potential in PEOPLE, the potential of CHANGE, the potential for PROGRESS, and the limitless possibility of opportunities. Never one to settle for the bare minimum, I have always pushed boundaries [in a positive way] – to go beyond them, to see what lies beyond them, to foster what possibilities can flourish beyond them. Nature doesn’t stop evolving – it always finds a way/continues to adapt, replenish, grow and thrive. So why shouldn’t we? When one becomes complacent, life stagnates, as does culture as a result. We should not settle for what we have achieved today, rather, celebrate the achievement and use it to remind us from where we were and what it can lead to be next. The possibilities are limitless!
Which political questions regarding dance engage you the most?
Diversification, accessibility, and representation of underrepresented voices, and a sustainable supported ecosystem.
Which structures are missing and need to be changed within the dance field in Sweden today?
Internally, we are lacking a major sense of community. It’s getting better, but we need to be much better at coming together and supporting each other across regions, not just locally. Power in numbers, strength in unity. And not just for what benefits ”Me” in the now, but in the long-run, what is the lasting legacy that we are working towards and leaving for the next generations of artists to be able to continue and/or have better than what we have today? Also, to ask ourselves, what it is it that we are contributing to society for it/them to continue to want/need us? As resources have become more scarce, one feels the need to scavenge for oneself. But, this type of mentality and action ends up hurting all of us as a field more than benefiting ourselves individually. We become a disenfranchised group, separated and individualized – competitors against one another instead of a unified artistic community and the above mentioned societal cultural bearers. That disassociated mode of interaction becomes a template for how our fellow citizens, politicians and decision-makers relate to the dance field and view it as a [costly] societal burden rather than as a necessary and fundamental pillar of Swedish culture – culture being used in this context as a marker of societal legacy, not the umbrella term for the arts.
Externally, what is missing/needs to change is the understanding of what dance represents as a form of societal culture, outside of a commodified numbers/monetary perspective. A recall to the historically fundamental role the cultural arts and dance plays in the lasting legacy of a society. In a modern world that is fixated on monetization and profitability, the conversation easily shifts towards ”what is the financial return on investment?” ”How much money is to be made?” Where authors write about the times, dance has always been the moving embodiment of the voice of the people of the time. Dance has always and continues to bring people together and preserved the stories of the people it originated from: Swedish folk dancing and hambo; the cultural dances of the Sami people, the ceremonial Haka dance of the Maori people, the Hula of the people of Hawai’i, the various dances of the people across the African continent like the Agbadza of the Ewe people of Ghana or Zaouli from Ivory Coast. The dance around the mayfair or midsummer pole, conga lines, square dances and even The Itsy-Bitsy Spider use choreography to teach early-childhood education motorskills and coordination. Dance is not just a hobby, it is a legacy modality of a society’s history, like scribes were of their times.
What do you want to convey through your work with young dancers?
To DARE! Dare to be different, dare to standout, dare to be expressive, dare to be yourself. In turn, learn to not fear the unknown, to not be too comfortable, and to not be trapped by the normative pressures of society – do you! Lastly, celebrate not only the big milestone wins to determine your successfulness, but also give yourself credit for the small successes that you achieved to get to the big one – you can’t get to the big win without all of the little wins before, and you deserve to celebrate them just as much for yourself, as others will celebrate the big win for you.
Mike Gamble
Choreographer, Performing Artist, Educator
Ordförande/Chairman – Danscentrum Vast
Ledamot/Board Member – Danscentrum Sverige
Ledamot/Board Member – Dansens Hus, Stockholm
Ledamot/Reference Group, Dance & Circus – Kulturrådet (The Swedish Arts Council)
Urvalskommitten/Selection Committee – Scenkonstbienallen 2027
Host – Gamble’s Green Room (Podcast available on iTunes & Spotify // Instagram – @gamblesgreenroom)
